Hur är det möjligt..
Att älska någon så mycket som jag älskar min Jonatan?
Han har bott här sen i lördags och jag är inte det minsta trött på honom, snarare tvärtom. Jag saknar honom som en tok så fort han inte är här, när han är på jobbet eller köper mat åt oss. Jag känner mig ensam nu när jag ska spendera första natten på evigheter utan honom. Jag klarar mig inte utan dig Jonatan, kan du förstå det?
Du är mitt allt.
Nåja slut på allt gullegull snack. Låter så mesigt men det är verkligen så. Hihi
Men just nu sitter jag helt ensam och kollar på tv, mobilen är död och jag känner mig övergiven. Ska snart gå upp, när jag vågar och gå och lägga mig. Längtar tills mamma och pappa kommer hem. Ska bli så skönt att ha dom hemma, saknar dom så mycket. förstår inte hur jag ska klara av att flytta hemifrån någon gång, klarar mig inte ens en vecka utan mina kära föräldrar.
Dessutom kommer världens bästa sak hända på måndag, så jag går med ett leende på läpparna trots att jag har prov imorgon och inte kan något osv. Men jag är glad ändå! hihihi
